DU KOM, DU SÅG,
DU SEGRADE

Du kom till oss då vintern snart var slut
Trots kylan och mörkret längtade vi ut
Allt blev nu spännande och nytt
Livet vi hade innan var nu som förbytt

Det skulle bli en lång tid att vänta
Varje dag fick vi på en ny dörr glänta
Vi var båda två glada som en lärka
Och varje litet framsteg kunde vi märka

På ultraljudet syntes varje viktig del
Allt flöt på så fint utan minsta fel
Och du blev större, starkare för var dag
En vecka senare kändes ditt första slag

Tiden rullade på och allting verkade bra
Din tid där inne var tung, men rolig att ha
Du var så pigg och hoppade runt i magen
Du hade tränat väl inför den stora dagen

Tyvärr hände någonting overkligt och svårt
Allting känns nu så enormt tomt och hårt
Din glada själ som fanns här hade plötsligt flytt
Vi vill bara att du ska veta,
hur otroligt mycket din tid hos oss har betytt.

TILL VIDE

Stå ej vid min grav och gråt så där
För jag är faktiskt inte här

Jag är vinden som blåser över skog och kullar
Jag är vågorna som in mot stranden rullar
Jag är stjärnorna som lyser när natten är här
När solen lyser är det jag som är där

Jag är regnet som lugnt och stilla strilar
Och bäckarna som mellan stenarna ilar
Jag är fiskar som hoppar i älv och i sjö
Och diamanter som glittrar på is och på snö

Jag är träden som knoppas när det blir vår
Och blommorna som slår ut varje år
Jag kommer alltid finnas hos dig
En del av ditt hjärta, för du tänker på mig

Men stå ej där vid min grav och gråt så där
För jag är faktiskt inte här

Faster Sofia Andersson
2 dec 2009