Biografernas historia   

Första gången projicerad film visades för betalande publik var den 28 december 1895 i källaren på Grand Café (Boulevard des Capuchines 14) i Paris. Biografen presenterades som "Cinematigraphe Lumiére", och priset på premiärkvällen för världens första bio var 1 franc.

 

I Sverige fick man vänta ytterligare ett halvår på den första filmvisningen, vilken hölls under en stor slöjd- och indistriutställning i Pilstorp (Malmö). Invigningen hölls den 28 juni 1896 och under visningarnas tre månader lockades omkring 35000 besökare till "kinematographen".

Den första visningen i Stockholm ägde rum på Victoriateatern på Södra Djurgården under hösten 1896. Förevisaren var en fransman vid namn Charles Marcel.

 

 

Apotekaren och fotohandlaren Numa Peterson och hans son ställde iordning ett rum för visning av "lefvande fotografier" på Allmänna konst- och industriutställningen 1897. "Lumiéres Kinematograph i Gamla Stockholm" rymde 60 personer, och blev en stor succé med över 200 000 besökare innan stängningen i oktober. Programmet var 20 minuter långt och inträdet var 50 öre.

Filmcensur

Filmcensuren var till en början personlig och lokal. Det var landsfiskalen som ansvarade för censurering av filmerna, och den högst personliga smaken var avgörande. Till exempel blev den i Karlskrona populära filmen "Den vita slavflickan" totalförbjuden i Sverige. Landsfiskalen tyckte inte heller om när pigor tappade porslin på bioduken, det hade man nog av hemma och således censurerades det!

Filmcensuren kom till Sverige som första land 1911 i och med att Statens biografbyrå inrättades, och då var det slut med den lokala censuren.

Sedan 19?? var vi ett system med olika åldersgränser för biograffilm i Sverige:

- Röd film, barntillåten. Alla får se den, oavsett ålder.

- Blå film, tillåten från 7 år. Barntillåten i vuxens sällskap.

- Grön film, tillåten från 11 år. Tillåten från 7 år i vuxens sällskap.

- Gul film, tillåten från 15 år oavsett om vuxen är med eller inte.

Som vuxen räknas en person som fyllt 18 år och som tar ansvar för barnet på biografen. Åldersgränserna är fastställda enligt lag, och den biograf eller biografanställd som släpper in en underårig på en föreställning med åldersgräns kan ställas inför domstol. I västa fall kan biografens tillstånd att visa film dras in!

 

Multibiografer

I början av 1960-talet kom den stora biografdöden. Biograferna laddade filmer men salongerna stod tomma, eftersom publiken hellre stannade hemma och såg på svart-vit TV. En del biografer försökte sig då på att visa porrfilm, men publiken svek fortfarande. Många biografer fick läggas ner.

 

 

En räddning för biograferna var att försöka effektivisera driften och på så sätt kunna få bättre lönsamhet i filmvisningen. En singelbiograf kräver en eller flera i kassan, en maskinist och en vaktmästare. Med den nya tekniken i maskinrummet kunde en maskinist klara flera salonger, och även fungera som vaktmästare.

Den första multibiografen skapades av Sandrews. Grand 1-2-3 på Sveavägen i Stockholm invigdes i september 1970 efter en totalrenovering där den gamla salongen delades upp i tre mindre.

 

 

SF började bygga multibiografer 1980, den första (naturligtvis) i Stockholm (Filmstaden Sergel, nedlagd 1995) med 11 salonger. Av Filmstadens 11 salonger disponerade Svenska filminstitutet och Sandrews (!) två var.

Till Kalmar kom den första multibiografen 1986, då Sandrew 1-2 öppnades i f.d. biografen Centrums lokaler. Det dröjde sedan till 1995 innan Biostaden med fyra salonger öppnades.